Blogg

Blogg (47)

måndag, 16 januari 2017 13:22

Blogg av Erik

Skrivet av
Blogg:
2017-01-16
 
I nästan 10 år har jag och min blåsa haft samarbetsproblem. Jag har tyckt en sak, medan blåsan gjort tvärtemot. Jag har försökt tömma på toan medan blåsan ihärdigt kämpat för att tömma i kalsongerna. Men nu kära blåsa, nu har du fått en utmaning!

Jag som skriver detta inlägg heter Erik och är i 30 årsåldern. Bor i huvudstaden med fru och barn. Anledningen till att jag skriver på bloggen är att jag vill dela med mig av min resa. En resa mot ett torrare liv. 

För många år sedan märkte jag hur det då och då kom några droppar i kalsongerna. Det var ingen big deal utan bara lite genant till en början. Men när dropparna började övergå till skvättar fick tillvaron en ny inriktning; -Var är närmaste toalett?

Åren gick och skvättarna kunde ibland övergå till skurar och både byxor och kalsonger var våta. Galet pinsamt första gången och trettio gånger mer pinsamt när jag insåg att det inte var en engångsföreteelse. Hjälp! Jag är inkontinent, tänkte jag. 

Pappret i kalsongerna kunde inte längre ta emot droppar och skvättar så jag var tvungen att söka hjälp. Dock insåg jag snabbt att det är väldigt svårt att som nybliven 30 åring bli tagen på allvar med blåsproblem. På vårdcentralerna där jag sökt hjälp har jag mest fått höra att det är blåskatarrer eller begynnande infektioner och att blåsproblem har minsann bara äldre människor. Ack så fel dom hade!

Distriktssköterskan skrev ut små bindor eller kupformade skydd att lägga i kalsongen. Men min blåsa bara "hånskrattade" och kissade rakt igenom. Gissa om vi var osams blåsan och jag?

Nu har det gått ett par år och jag har gift mig och skaffat barn. Min fru har alltid varit otroligt stöttande och hållit om mig när jag behövt det som mest. Jag har många gånger undrat hur hon kan älska mig fast att jag behöver använda stora inkontinensskydd då och då i min vardag.

När min som kom till världen för ett år sedan så kände jag att jag måste ta tag i detta. Jag kan inte acceptera mitt liv på detta sätt. 

På den här bloggen vill jag dela med mig om fredsprocessen mellan blåsan och mig. På vägen mot fred oss emellan har jag en otrolig hjälp av urolog och uroterapeut. Från att ha varit väldigt blyg med detta bekymmer för sjukvården har jag nu gått till att prata öppet om det med dessa personer och jag är snarare stolt över mig själv. Stolt att jag försöker bli sams med min - tydligen - väldigt lilla och överaktiva blåsa.

// Erik

söndag, 29 maj 2016 17:54

Grattis alla mammor!

Skrivet av

I dag är det Mors dag och mammor över hela landet firas av sina barn och partners.

Firas för de underbara och viktiga personer de är (och tydligen så även jag eftersom jag också blivit firad).

Men vad innebär det att bli mamma? Att vi för evigt har ett barn (eller fler) som är beroende av oss är liksom självklart….

Utöver det betyder det att vi bytt ut vår tidigare kropp med ordentliga magmuskler, hyfsade bröst och tät urinblåsa mot en kropp där sagda kroppsdelar inte per automatik uppträder som önskat.

Vi mammor har inte bara burit ett/flera barn under nio (jobbiga) månader och genomlidit smärtsamma (!?!?!!) förlossningar. Vi har dessutom en fortsatt kamp efteråt för att få tillbaka en funktionell kropp där styrka, stabilitet och välmående är det viktigaste.

Om man sedan vill återgå i ursprungsvikt eller inte spelar mindre roll. Men en stark välmående kropp som orkar med att vara mamma är vad jag menar.

För att fira alla oss mammor som genomlidit foglossningar,  illamående,  halsbränna,  strulande blödande amning, ansträngningsinkontinens…… Så säger jag GRATTIS!  Det gjorde vi bra 	  </div>
	  
		<div class=

tisdag, 17 maj 2016 08:09

Om att förstå behoven!

Skrivet av

Under de senaste månaderna har jag varit ute på flera föreläsningar där jag pratat om inkontinens med syfte att få åhörarna att våga söka vård. Coacha och inspirera gruppen och varje enskild individ att göra det som de behöver göra för att nå de mål de vill.

Inför, under och efter föreläsningarna kommer jag I kontakt med många drabbade som vill ställa en fråga eller be om ett råd.

För vissa handlar det om att få ett konkret tips på en bra läkare, för andra om att få fram så mycket detaljer som möjligt om min egen personliga resa. För ytterligare vissa handlar det om deras resa, om saker de är rädda för som biverkning om de försöker bli av med sin inkontinens.

En av de vanligaste rädslorna handlar om att behöva använda kateter. Något jag själv fick göra under ett dygn efter min operation. Oavsett behandlingsmetod så kan även vissa behöva använda det under längre tid och andra kan behöva/välja det för gott.

När jag fick besked om att jag behövde ha en kateter för att få lämna sjukhuset så var det en lättnad. Det jag fokuserade på var att jag fick åka hem. Katetern var i sig ingen stor sak, tvärtom har den i stället gett mig goda skratt och minnen för livet så min då 3-årige son tyckte det var så roligt att han berättade för hela förskolan att mamma hade snopp!

Men, för den andra kvinna som fick samma besked som mig samtidigt reagerade inte alls på samma sätt. Hon bröt ihop och jag kunde höra henna prata i telefon med tårarna rinnandes. För henne var det absolut ingen lättnad att få en kateter.

Just den händelsen fick mig att aktivt välja att engagera mig fullt ut i inkontinensfrågan. Hur kunde jag få andra att känna sig mindre utsatta, hur kunde jag minska tabut kring att prata om inkontinens och allt runt omkring?

Jag började med att ta en bild på mig själv med katetern och la ut den på facebook i en grupp för löpare där jag redan tidigare diskuterat inkontinens i relation till träning. Jag använder mig fortfarande av den bilden vid föreläsningar då och då.

När jag för några veckor sedan kom i kontakt med Coloplast blev jag imponerad över deras inställning och produkt och ett samarbete kändes naturligt. Coloplast är ett företag som ”utvecklar produkter och tjänster för att göra livet lättare för människor med djupt personliga och privata medicinska tillstånd.” Ett sådant exempel är katetrar.

Precis som jag har de upptäckt att inkontinens och kateter är ett ämne som är tabu. Det är få som vill prata om det öppet och det är många som inte ens är bekväma med det ens inför sig själva. Därför har Coloplast tagit fram en tappningskateter som inte ser ut som en kateter. Tanken bakom är att ingen ska behöva skylta med sina besvär. En kateter som inte ser ut som en kateter ger denna möjlighet.

Jag älskar alla former av nytänk och innovationer. Ännu mer när innovationerna handlar om att faktiska behov blir tillgodosedda. Om att via ett aktivt lyssnande hitta ett sätt att tillgodose önskemål hos de drabbade. SpeediCath Compact Eve är en tappningskateter som passar i vilken kvinnas väska som helst utan att väcka uppmärksamhet.

Inkontinens räknas av många som en folksjukdom och då behöver vi bryta tabu och då behöver vi företag som ser till de behov som finns. Jag kommer fortsätta lyfta frågan och föreläsa så länge någon vill lyssna på mig och så länge behovet finns och jag är tacksam för alla andras insats på området, för vi gör skillnad i människors liv.

/Linda

_20160517_101510.JPG

 

tisdag, 12 januari 2016 18:47

NYÅRSLÖFTE

Skrivet av

Nytt år. Nya möjligheter. Nya utmaningar.

En tid för många nyårslöften för att nå gamla mål och drömmar. Var på mitt vanliga gym i går och blev förvånad över hur mycket folk där var. Jag trodde först att jag hade missat öppet hus med gratis träning eller annat event men fick veta att det bara vara alla nyårslöften som skulle införlivad. Nu talar jag inte om en fördubbling av tränande folk utan om en tre eller fyrdubbling.

Varje nyår blir som en avstämning på våra liv. Hur har det år som varit sett ut? Har jag gjort det jag velat eller har jag fegat ur? Har jag försökt nå min dröm eller står jag och stampar i gamla fotspår?

Oavsett om det handlar om att gå ner i vikt, sluta röka eller att byta jobb så är drömmen aldrig för liten eller för stor. Allt handlar om ens egen inställning till drömmen, om jag vågar försöka fullt ut eller om jag ger upp innan första dagen på försöket.

Alla de av er som har ett liv ni vill leva men som ni låter bli för att ni är inkontinenta, av er vill jag bara ha ett enda nyårslöfte. Nämligen att ni under 2016 ska bryta detta egenförsatta utanförskap. Våga prata om era problem, våga sök hjälp. Kräv den om ni inte får gehör direkt. Gör det ni vill trots inkontinensen.

Om ni låtit inkontinensen hindra er under 2015 så är 2016 året då det åter är ni som bestämmer. Med det önskar jag er alla ett gott nytt år!

/Den Inkontinenta Kvinnan

lindawemmert.com

onsdag, 09 december 2015 07:45

JULMYS

Skrivet av

Vi är snart inne i mitten av december, lucia står för dörren och tomten likaså. Det är julbord, luciafirande och julfirande hela tiden och överallt. Umgås med nära och kära. Gå på julskyltning och julmarknader. Gå på stan för att inhandla alla julklappar.

Hur många av er gör allt detta utan att fundera över toaletter och vätskeintag? Hur många av er känner er fullt bekväma med att hänge er åt julmyset bland alla andra människor?

För många är det otänkbart att gå på en julmarknad utomhus på gator och torg på grund av det faktum att det är svårt att få till en toalettpaus. För många är det en trygghet att handla julklapparna över internet, då det slipper bäras på tunga klappar och gå runt med fuktiga inkontinensskydd.

På samma sätt som det snart är jul så är det alldeles strax även ett nytt år. Ett utomordentligt bra nyårslöfte kan vara att våga söka vård för sina problem, eller att våga berätta om inkontinensen för en närstående.

Vem vet, nästa jul kanske det är just ni som springer runt på alla julmarknader utan en tanke på toaletter.

Med önskan om en riktigt god jul!

/Den Inkontinenta Kvinnan

lindawemmert.com

fredag, 20 november 2015 14:18

RÄDSLA & LÄNGTAN

Skrivet av

Varje dag och varje ögonblick möts vi av kommunikation och varje dag och ögonblick kommunicerar vi. Det handlar om kroppsspråk, om bilder vi ser eller om ord vi förmedlar eller tar emot.

 

Ett av de starkaste sätten för att nå ut med sin kommunikation är genom känslor. Känslor som förstärker budskapet i kommunikationen.

 

Rädsla är en sådan stark känsla. Sedan urminnes tider har rädsla varit ett sätt för oss människor att utgöra vad som är fara och på så sätt gjort att vi kunnat överleva och utvecklas som art.

 

Men rädsla är även det som stänger oss inne. Som skapar hinder och murar för oss. Det kan handla om rädsla för att göra bort sig, rädsla för att bli utpekad, bli bortstött, bli förlöjligad, bli förnedrad, bli ensam.

 

Rädsla är det största hindret till varför inte fler vågar prata om sin inkontinens eller söka vård för densamma.

 

I ett samhälle som behandlar inkontinens som något som drabbar de flesta någon gång och därmed något som vi ska lära oss leva med är det inte lätt att våga gå emot detta. Att våga kräva hjälp och vård. Att våga kräva rätten till ett kontinent liv igen.

 

För att våga detta så måste en känsla vara starkare än rädslan, nämligen längtan. Längtan efter ett kontinent liv. Längtan efter frihet. Längtan efter att kunna spring ett marathon utan inkontinensskydd och blodiga skav. Längtan efter att våga gå ut med vänner på stan för att äta middag. Längtan efter att våga gå en långpromenad med hunden. Längtan efter livet som det var innan.

 

Det är allas vår skyldighet att skapa övervikt på längtanssidan på vågskålen. Att se till att den vinner över rädslan. Det kan ske genom att skapa mer längtan eller genom att ta bort rädslor.

 

Ett öppet debattklimat där det är okej att prata om inkontinens. Om en vård där läkarna själv öppnar upp för samtal om inkontinens. Vänner och bekanta som yppar sina problem och som följs utav fler berättelser.

 

Sedan jag själv blev drabbat 2013 efter min andra förlossning har jag jobbat med att skapa denna vågskål. Jag har berättat om min resa för att minska rädslan men också för att inspirera och skapa längtan.

 

Som ensam individ utan finansiellt stöd har jag lyckats nå väldigt många drabbade. Jag har lyckats nå fram i tidningar, radio och TV.

 

Tänker på hur mycket jag lyckats åstadkomma under 2015 genom mitt engagemang och tänker på hur mycket mer som skulle kunna göras. För den responsen jag fått från drabbade via mail och personliga möten är tydlig. Det behövs mer för att skapa övervikt på vågskålen.

 

Jag har träffat starka kvinnor, högutbildade med framgångsrika karriärer som ändå inte vågar berätta för sin partner att de har inkontinens.

 

Jag har träffat de som har gått i 5-10 år utan att söka hjälp. Som trott att såhär ska deras liv vara framgent.

 

Jag har mött de som vill få hjälp men som vägrar söka hjälp av rädsla för undersökningar, tester och bemötande.

 

Rädslor. Alldeles för mycket rädslor. Och alldeles för lite längtan.


Vi behöver mer längtan. Där kan vi alla här inne bistå. Var med och skapa längtan. Var med och bygg på i vågskålen så att längtan vinner.

 

För när längtan hos de drabbade blir tillräckligt stor så kommer vi även att kräva bättre vård. Bättre bemötande. Bättre produkter. Bättre läkemedel. Fler operationer.

 

När längtan blir tillräckligt stor så blir inkontinens som vilken annan åkomma och handikapp som helst. Då kan vi prata om den på samma sätt som vi pratar om nedsatt hörsel eller syn.

 

Dit vill jag nå. Vill ni?

fredag, 23 oktober 2015 10:49

Ironman

Skrivet av

Som jag skrivit tidigare så gjorde jag mitt första maraton som inkontinent. Jag hade TENA i trosan och jag hade blodiga skav i ljumskarna efter målgång.

Nu har jag bestämt mig för att genomföra en Ironman nästa sommar. Det innebär 3,8 km simning i öppet vatten, 18 mils cykling och slutligen ett maraton (42,2 km löpning).

Det blir en otroligt tuff utmaning och jag ligger redan i hårdträning inför min prestation. För mig handlar prestation nämligen inte om att vara elit eller en nå en viss tid. För mig handlar det om att genomföra. Om att sätta ett tufft mål och bevisa för sig själv att allt går. Om att våga utmana sig själv och sina gränser.

Som person vill jag även med detta inspirera andra till träning och att se möjligheter genom att jag nu vid ålder 38 påbörjat min resa för att klara av en IRONMAN. Efter två graviditeter med foglossning, efter inkontinens. Det går att träna trots inkontinens, det går att genomföra ett maraton med inkontinens.

Det går även att bestämma sig för att utmana sig till det yttersta och ge sig på en IRONMAN.

/Den Inkontinenta Kvinnan

lindawemmert.com

fredag, 09 oktober 2015 09:53

BLIR DU RÄTT BEMÖTT?

Skrivet av

Under mitt samtal om inkontinens i går på Vardagspuls på TV4 lyfte Docent Folke Flam en viktig fråga som jag inte tror att så många patienter verkligen förstår. Nämligen möjligheten att söka vård någon annanstans om det egna landstinget/regionen inte ger den vård som patienten önskar. Kanske är köerna väldigt långa i det egna landstinget eller kanske kunskapen om inkontinens och olika behandlingsmetoder inte är så stor.

Från 1 januari 2015 gäller: ”Ny patientlag. Genom den nya patientlagen (2014:821) stärks patientens möjlighet till inflytande i hälso-och sjukvården. Lagen innehåller motsvarigheter till tidigare bestämmelser om vårdgaranti, fast vårdkontakt samt val av behandlingsalternativ och hjälpmedel. Möjligheten att få en så kallad second opinion utvidgas. Patienten ges möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad primärvård och öppen specialiserad vård i hela landet. Landstingens skyldighet att erbjuda öppen vård utvidgas till att även gälla patienter från andra landsting. 
(Prop. 2013/14:106)”

Så om du sökt för din inkontinens men inte blivit bemött på ett respektfullt sätt eller om du bara skickas runt på fler och fler tester för att köerna till operation är för långa – kontakta ett annat landsting och få en second opinion. Folke Flam själv arbetar på Gyn Stockholm som är den vårdgivare som utför i särklass flest operationer mot urinläckage i Norden.

Du som patient vet hur dåligt då mår av dina problem. Du vet när och hur mycket du läcker. Du vet hur ditt liv påverkas. Både Folke Flam eller Rika Hammarström (som jag träffade på Malou efter tio förra veckan) anser att sjukvårdens uppgift är att respektera patienten och inte utföra en massa förnedrande undersökningar som att hoppa naken eller väga sitt läckage.

De är garanterat inte de enda läkarna som har denna inställning. Så, våga ge det en andra eller en tredje chans om du inte blivit bra och respektfullt bemött tidigare. Lycka till!

/Den Inkontinenta Kvinnan

deninkontinentakvinnan.com

tisdag, 29 september 2015 10:17

VARFÖR BRYR JAG MIG?

Skrivet av

Varför engagerar jag mig i inkontinensfrågan? Jag är inte inkontinent. Jag var det under totalt mindre än 1,5 år. Jag är opererad och helt fri från besvär. Så varför skriver jag här, varför driver jag min hemsida och varför ligger jag på olika media för att de ska lyfta frågan?

Svaret är enkelt. På grund av det här:

Såg inslaget och har tänkt söka så länge... Är så rädd för klappen på axeln eller "testet" som du berättade om att jag bara vill gråta. Vill inte behöva bli testad eller ifrågasatt, jag vet ju att det är ansträngningsinkontinens jag har. Har du tips på var jag kan vända mig? Var kan man gå utan att bli ifrågasatt?

Hej Linda såg dig hos Malou,kände mig träffad direkt, jag är 57 år och har problem. undrar vad denna metod du gjorde heter och om du är nöjd? man tror att man är ensam och livrädd för att göra vissa saker.jag har stora problem med att leka med mitt barnbarn te.x och hostar jag så är det fritt flöde:( tack för att du tog upp detta.

Hej. Lider nog av ansträngningsinkontinens. Det var när jag sprang i nerförsbackar som det uppdagades ordentligt för mig. Vågar inte ta i på min löprunda längre och hopprep är ett stort no no. Vilken hjälp kan man få?

Jag är 48 år och tänker att op kostar för mkt pengar för vården när jag är så gammal och att det ändå kommer att bli problem längre fram. Tycker oxå op är läskigt. Det kan bli fel när man skär. Hoppas nu på att Pilates ska få bäckenet att bli stabilt och därmed lösa problemet. Här varit i kontakt med sjukgymnast, osteopat, inkontinenssjöterska på vc. Vad säger du?

Det här ovan är några av alla de mail jag fått efter min medverkan Malou efter tio i går. Personer som lider av sina problem men som inte vet vart de ska vända sig eller som inte vågat söka hjälp än.

Om jag kan bidra till att andra drabbade söker och får hjälp så innebär det att mitt engagemang gett ökad livskvalitet till en annan individ. Därför bryr jag mig!

/Den Inkontinenta Kvinnan

deninkontinentakvinnan.com

måndag, 14 september 2015 08:45

RADIOSAMTAL

Skrivet av

Senaste veckorna har jag varit med i radion vid inte mindre än tre tillfällen för att informera och inspirera kring inkontinens.

Allt började med nyheten på Ekot om att vården för inkontinenta ser olika ut i landet. Till det ville P1 Morgon ha med någon som kunde uttala sig om hur det är att leva som inkontinent. Efter det inslaget ringde P4 Extra med Lotta Bromé och ville ha ytterligare samtal senare samma dag.

Eftersom jag fick vara med på distans och satt i studion i Malmö så kom jag i kontakt med redaktionen där som i sin tur ville ha med mig i deras lokalsändning för ytterligare samtal.

Allt som allt har jag och radioinslagen nått cirka 2 miljoner svenskar. Personer som numera vet om att inkontinens är vanligt. Som vet mer om hur det är att leva med det. Drabbade har förhoppningsvis fått inspiration och mod att söka hjälp om de inte redan gjort det.

Så tacksam för möjligheten att tala om inkontinens. För ju fler som hör att de inte är ensamma, desto färre känner sig de facto ensamma.

Länkar till inslagen finns på min hemsida!

/Den Inkontinenta Kvinnan

deninkontinentakvinnan.com

Sida 1 av 4