Botox - en räddare i nöden

Botulism, en mycket allvarlig matförgiftning, orsakas av det oerhört potenta giftet boltulinumtoxin som bildas av bakterien Clostridium botulinum i dåligt lagrad mat. Giftet verkar genom att de nervsignaler som hjärnan skickar ut inte kan översättas till muskelaktivitet inne i cellen. Muskelcellen kan inte återhämta sig efter denna blockering utan sluteffekten blir att muskelcellen och nerven förtvinar. Den variant som används inom medicinen är en försvagad variant.

Med Botox, här menas Clostridium botulinum typ A neurotoxinkomplex (BTX-A) från Allergans, eftersträvas denna förlamande effekt på oönskad muskelaktivitet sedan flera år i Sverige. Botox används vid behandling av handikappande muskelspastiska tillstånd hos barn och vuxna samt vid mycket besvärande armsvett där ingen annan lokal behandling tycks hjälpa. Det är vid dessa tillstånd som medlet har godkänd indikation.
Mer känt för allmänheten, inte minst genom populärpressen, är Botox förmåga att förlama muskler i syfte att släta ut rynkor, men detta är ingen godkänd indikation.
En annan indikation som inte heller är godkänd är behandling av överaktivitet i urinblåsan. I och med att Botox allt mer diskuteras vid de stora internationella specialistorganisationernas möten, till exempel de Amerikanska och Europeiska Urologsällskapen, ökar den samlade kunskapen och erfarenheten av indikation, metod och behandlingsresultat. Det är därför sannolikt att behandling av överaktiv blåsmuskel med Botox kommer att godkännas inom en inte allt för avlägsen framtid.

Sammanfattningsvis och generellt kan vi idag säga att Botox är väl värt att prova när traditionell anticholinerg behandling av trängningar och trängningsinkontinens inte har önskvärd effekt. Eftersom behandling med Botox går ut på att slå ut ohämmade urinblåsekontraktioner (sammandragningar) måste både läkare och patient vara inställda på att självtappning kan komma att bli nödvändig. Det är inte lönt att försöka behandla det trängningstillstånd som uppstått på grund av så kallad skrumpblåsa, det vill säga tillstånd där blåsans volym av någon anledning kraftigt reducerats.

Det är mycket enkelt att administrera läkemedlet i urinblåseväggen. Det görs via cystoskopi (tittar in i urinblåsan) där behandlande läkare med en lång nål lägger en rad kvaddlar i väggen. Läkemedlet är mycket ömtåligt och måste lagras kallt. När det är dags för behandling är det av största vikt att medlet hanteras varsamt vid tillblandningen som sker i omedelbar anslutning till administreringen. Den stora Botox-molekylen är nämligen mycket ömtålig och en ovarsam hantering kan resultera i utebliven behandlingseffekt. På grund av sin storlek kan inte Botox-molekylen flytta på sig i vävnaden efter administrering utan den fastnar där den har sprutats in. Det är alltså ingen fara att giftet sprids i kroppen. Effekten av behandlingen sitter i olika länge och tycks vara individuell, från någon eller några månader till drygt halvårsvis. Behandlingen kan upprepas.
Min bedömning är att Botox har kommit för att stanna som ett viktigt komplement och alternativ vid behandling av överaktiv blåsmuskel.

Bengt Folkestad
Överläkare
Kliniken för kirurgi & urologi, Nyköping